Nu är det nästan vinter
alltså jag kommer inte ihåg att det någon gång varit så kallt i September. Usch vilken lång vinter vi får i år. Eller iaf en lång kall period. Det är bara September och sedan kommer Novemver, December, Januari, Februari och nästan hela Mars med vinterväder också. Supertråkigt.
Men Johanna nu är du sådär dumt negativ igen, du vet att det inte tjänar någonting till. Men egentligen, varför är det så roligt att klaga, det är ju inte vara jag som verkar tycka om det, många klagar och allt klagande är ju egentligen onödigt. För vad är det för vits med att säga: Usch vad äcklig mat det är, vill man att folk ska veta att maten är äcklig, ja kanske. Iaf poängen är hursomhelst att egentligen är det ju ingen idé att klaga, men jag tror jag fortsätter med det iaf.
Just nu så sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava. För er som inte vet så hörde jag på ett musikprogram att det är en flog i Riga, men jag kommer dock inte ihåg i vilket land Riga ligger i. Så egentligen hjälper det ju inte, men nu vet vi iaf svaret på Elins fråga vad det är för något, eller egentligen frågade hon hur man uttalar det men det är ju nästan samma fråga. hehe.
Idag på väg hem från staden så fick jag ett roligt inbjudande. Cia undra om jag och jenny inte ville komma och sova hos henne idag. Det ska bli riktigt roligt och det var ju så himlans längesen som jag var med henne. Jenny också för den delen. Det har inte varit så mycket tid över till kompisar på senaste tiden. Trots att det har gått skit i fotbollen och att jag inte har haft alltför mycket läxor så är det ändå dessa som har tagit upp tiden. Känns inte alltför bra vill jag bara poängtera. Men sen hade jag kunnat skriva lite annat också men det skiter vi i, för jag är ju schizo, för jag kom på att det var ingen bra idé. Ni fattar säkert inte det sistnämda, det för inte vi heller, men blev anfallna av ett slags monster som just nu attackerar oss.
Idag är det min onyttiga dag, fast det kommer säkert att bli en sådan imorrn också, iaf om jag, som planerat, kommer att vara med Elina Viktor Filla och Davve B. Det skulle vara roligt att vara med dem, hoppas jag :S. Men vi får väl se om det finns fler åsikter gällande detta. Ajja åter till saken. Jag har hållit mig hela veckan och är ganska nöjd, men jag ska trappa ner för jag ska inte hets äta så som jag gör nu så fort det blri fredag. Jag gjorde det inte förra helgen, men denna fredag började ju inte på bästa sätt. Jag orkar inte förklara, men jag har itne varit hungrig sen lunchen vill jag påstå iaf och jag är fortf mätt. Ursäkta alla som inte tycker att tjejer ska prata om allt fettigt och sockrigt de äter medan alla kilalr i princip kan skryta om det. Förlåt för agressiviteten eller hur det nu stavas, men i vet inte heller vart den kom ifrån.
Alltså kan inte Jenny ringa och säga att hon har ätit middag klart snart så att vi kan dra till Cia, det är så kallt ute så jag vill ha en lång tid på mig att tina upp min kropp efter att vi är färdiga med färden på vespan min till Cia. Vi kommer nämligen att bli genomfrusna.
Nu ska jag gå och vakta telefonen Tjarrååå
Men Johanna nu är du sådär dumt negativ igen, du vet att det inte tjänar någonting till. Men egentligen, varför är det så roligt att klaga, det är ju inte vara jag som verkar tycka om det, många klagar och allt klagande är ju egentligen onödigt. För vad är det för vits med att säga: Usch vad äcklig mat det är, vill man att folk ska veta att maten är äcklig, ja kanske. Iaf poängen är hursomhelst att egentligen är det ju ingen idé att klaga, men jag tror jag fortsätter med det iaf.
Just nu så sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava. För er som inte vet så hörde jag på ett musikprogram att det är en flog i Riga, men jag kommer dock inte ihåg i vilket land Riga ligger i. Så egentligen hjälper det ju inte, men nu vet vi iaf svaret på Elins fråga vad det är för något, eller egentligen frågade hon hur man uttalar det men det är ju nästan samma fråga. hehe.
Idag på väg hem från staden så fick jag ett roligt inbjudande. Cia undra om jag och jenny inte ville komma och sova hos henne idag. Det ska bli riktigt roligt och det var ju så himlans längesen som jag var med henne. Jenny också för den delen. Det har inte varit så mycket tid över till kompisar på senaste tiden. Trots att det har gått skit i fotbollen och att jag inte har haft alltför mycket läxor så är det ändå dessa som har tagit upp tiden. Känns inte alltför bra vill jag bara poängtera. Men sen hade jag kunnat skriva lite annat också men det skiter vi i, för jag är ju schizo, för jag kom på att det var ingen bra idé. Ni fattar säkert inte det sistnämda, det för inte vi heller, men blev anfallna av ett slags monster som just nu attackerar oss.
Idag är det min onyttiga dag, fast det kommer säkert att bli en sådan imorrn också, iaf om jag, som planerat, kommer att vara med Elina Viktor Filla och Davve B. Det skulle vara roligt att vara med dem, hoppas jag :S. Men vi får väl se om det finns fler åsikter gällande detta. Ajja åter till saken. Jag har hållit mig hela veckan och är ganska nöjd, men jag ska trappa ner för jag ska inte hets äta så som jag gör nu så fort det blri fredag. Jag gjorde det inte förra helgen, men denna fredag började ju inte på bästa sätt. Jag orkar inte förklara, men jag har itne varit hungrig sen lunchen vill jag påstå iaf och jag är fortf mätt. Ursäkta alla som inte tycker att tjejer ska prata om allt fettigt och sockrigt de äter medan alla kilalr i princip kan skryta om det. Förlåt för agressiviteten eller hur det nu stavas, men i vet inte heller vart den kom ifrån.
Alltså kan inte Jenny ringa och säga att hon har ätit middag klart snart så att vi kan dra till Cia, det är så kallt ute så jag vill ha en lång tid på mig att tina upp min kropp efter att vi är färdiga med färden på vespan min till Cia. Vi kommer nämligen att bli genomfrusna.
Nu ska jag gå och vakta telefonen Tjarrååå
Dam tadam
Rubriken är då början på den reklamsnutt som jag och resten av klassen och också laget har haft på hjärnan de senaste två dagarna. Problemet är bara att vi inte kommer på vilken reklam det rör sig om. Vissa tror på H%M andra på ellos, men jag tycker att det känns som något helt annat. Den reklamen vill bara inte infinna sig i TV:n när jag sitter där. Den kanske har slutat upp med att visas. Hur ska vi då lösa problemet? När man en gång vill se en reklamsnutt så jaa då gömmer den sig hellre. Reklamen är alltid till för att retas.
Just nu när jag tittat på klockan så kommer jag på att jag missar House, men nu när det ju ingen idé att hoppa in i programmet.
Idag när jag åkte hem från skolan i bussen så satt jag med Elina. Det var en trevlig stund och vi pratade om ganska knasiga saker. Ibland när man är med helt nya människor, eller befinner sig i en helt ny situation, eller bara råkar tänka konstiga tankar, så kan man tänka de mest knasiga saker. Jag brukar fasa för, inte för att risken är så stor, att jag ska glömma bort att jag är bland massor med folk och bara trycka ut värsta fisen som låtere jättehögt. Alltså det vore ju bara vara hur skämmigt som helst om det faktiskt skulle hända. En annan tanke som jag inte skulle vilja övergå till handling är att man är i samma situation som jag nyss beskrev och bara får något himla CPryck att springa fram och ge någon en puss på munnen, det skulle nog också ge en en stämpel som superkonstig ett bra tag framöver. Som tur är kan man oftast kontrollera dessa impulser eller knasiga tankar. Jag skulle nog hellre vilja kalla dem för knasiga tankar för att ni inte ska tro att jag är helt underlig. Det är ju nämligen inte så att jag har funderat på att göra något av deaa exempel, men tanken på att det vore ytterst pinsamt är den som har slagit mig.
Idag har det varit en skrattensdag och det är ju bra. Däremot har jag skrivit en hjärtslitande utvärdering av fotbollsåret som jag har lämnat in till Stickan. Det var faktiskt riktigt hemskt att se det svart på vitt där jag själv skriver att det finns en ganska stor risk/chans, det vet jag inte riktigt, att jag inte spelar i Alvik nästa år. Ett fotbollsliv utanför Alvik skulle kännas väldigt konstigt men jag tror inte, eller vet, att jag inte är tillräckligt bra för division1. Laget är det, men inte jag, och då kan man väl inte göra särskilt mycket mer än att byta lag. ju mer jag tänker på det, desto mer ofrånkomligt verkar det bli. Fotbollen skulle tappa en betydande del för mig, men jag får väl hoppas att jag kan lägga till något annat till det tomrummet så att fotboll ändå blir roligt. För spela det vill jag, helst i Alvik efter som jag alltid har gjort det, men jaa som sagt verkar det nog inte bli så.
För att ge er en liten bakgrund till varför mina tankar kretsar på detta vis så är det såhär:
Jag fick platsen i en division 2 trupp i Alvik som egentligen skulle ha platsat i div.1. Jag blev väldigt glad och överraskad, för jag hade verkligen inte räknat med det. Eftersom att säsongen gick så var jag inte vara nöjd över en plats i truppen, utan jag ville ju spela också. Till en början spelade jag ändå ganska mycket, gjorde inhopp här och var och fick faktiskt spela från start när vi mötta Umeå IK, en stor händelse för mig. Men sedan gick allting utför. Egentligen så är det ju ganska självklart att jag blev inte sämre, för då måste man verkligen ligga på latsidan, men de andra kom och de hade inte varit med lika mycket i början för då var de skadade och annat. Så istället för att få spela mer ju längre tiden gick och liksom klättra uppåt så kändes det ju självklart som om jag bara blev sämre eftersom jag fick spela mindre och mindre. Då var det ju ändå tur i oturen att BAIK och Alvik har ett samarbete så att de som inte får starta eller spela alls eller spela väldigt lite får spela med BAIK i div.3. Där har det faktiskt gått bättre och bättre och nu känner jag ju spelarna och är van att spela med dem. Mer van att spela med dem än med mitt eget lag är jag ju faktiskt. För även om jag tränar med Alvik så är match alltid väldigt annorlunda. Så har säsongen sett ut i år.
Om vi då tar steget upp till ettan som det ser ut att vi gör. Om Gävle vinner mot Själevad så behöver vi ju inte ens fara ner och spela mot Gävle utan då är klart att vi går upp. Självklart hoppas jag för klubben och de endra tjejerna att vi går upp, men för mig känns det verkligen som slutet i Alvik. Hur ska jag kunna spela där i ettan när jag inte ens spelar i tvåan. För de flesta lär ju fortsätta och om något händer i laget så är det väl nyförvarv för att stärka laget. Därmer ännu svårare för mig att ta en plats.
BAIK finns ju dock där och jag vet att de behöver backar. Jag vet ju inte om Alvik kommer att fortsätta ha samarbete med BAIK, men om samarbetet finns kvar så vore det ju en helt annan sak. Då blri det ju kanske en likadan säsong nästa år som i år. Men jag vet inte om jag vill vara med om en likadan säsong igen. För även om man alltid får speltid eftersom vi har en s.k farmarklubb så är det ju en enorm besvikelse att alltid få veta inför varje laguttagning att man är sämst i laget, eller iaf bland de sämsta. Det tär på en att få ett sådant besked i princip varje vecka. Självklart, det är en del av att vara uppåtsträvande, att ta motgångar, men i två år vet jag inte om jag är så sugen på det. Jag har nämligen ett avskräckande exempel som jag dock inte vill nämna, som nu verkar ha fått nog. Det känns kanske tungt, men jag har få insett att jag helt enkelt är för dålig för att spela med Alvik.
I BAIK finns dessutom en jättebra och härlig tränare. Massa duktiga och seriösa fotbollsspelare som nu vet att de kan och som dessuton är trevliga och snälla. Steget ner är kanske svårt att ta, men jag tror faktiskt att det är nödvändigt, jag menar, det känns som aldrig som om jag tog steget upp ens. Det blev som ett litet mellanland där för mig.
Jag ser de goda sidorna också men just nu känner jag mig som ltie förvirrad eller något. Jag vill ju såklart spela i Alvik, men det känns nästan omöjligt just nu. Jag kanske kommer på bättre tankar eller så får jag börja ställa in mig på att spela med BAIK. Det låter som om det är en självklarhet att spela där om jag bara vill, men det är väl signalerna jag har fått. Sedan är det ju bara till att hoppas att jag tolkar dem rätt. Just nu känns det svårt att se det goda i detta, alltså som riktigt glädjas åt det goda. Det mesta känns bara tråkigt att jag är för dåligt. Det är liksom där skon klämmer. Varför måste jag vara för dålig?
Ibland känns det så orättvist. Inte för att jag kan ta mig in i folk huvuden, men man märker ju när någon vill något oerhört mycket. Jag vill nog inget mer just nu, förutom möjligen att hitta någon som man verkligen tycker om, än att bli en fotbollsspelare av hög klass. Vissa, nu ska jag inte heller nämna namn men många vet ändå vem jag pratar om, de har något det medfött är bra på och börjar därför gilla den saken. Egentligen är det inte något det verkligen ÄLSKAR och tänker på stup i ett. Men det har blivit en viktig del i deras liv för att det är något som dessa personer är bra på, något de behärskar. Jag tycker det är så fuskigt att dessa är så duktiga på, i detta fall, fotboll. Någon eller alla eller många kanske tycker att jag överdriver något fruktansvärt, men detta är sett ur min synvinkel.
Något annat som relaterar till detta är en annan sak jag har tänkt på. Om man tänker efter. Jag är ju som ändå hyfsad i skolan, alltså jag fick ju som rätt bra betyg ändå. Och jag har en massa snälla kompisar och vänner som jag verkligen älskar och som betyder så otroligt obeskrivbart mycket för mig. Utan dessa skulle jag inte klara mig. Jag har en fmailj och en massa släktingar som jag älskar och som älskar mig och jag har det ju som bra hemma med allt sånt där som jag inte kommer på just nu. Med andra ord så har jag en trygg tillvaro enligt mig själv. Därför känns det som att jag kan ju inte vara en stor fotbollstalang också, man kan ju inte få allt. Dock har jag ju ingen att gilla på det där speciella sättet heller, men det lämnar vi utanför räkningen idag. Men jag lovar, jag skulle mycket hellre ge någon mina betyg eller minne eller vad det nu är som gör att man ändå får ganska bra betyg, och få den personens fotbollstaland i utbyte. Om det är en bra person vill säga. Det går ju inte att göra på det sättet, men det är något jag bruakar fundera på. Speciellt det där med att man inte kan få allt.
Innan jag grubblar sönder mig och tråkar ut er alla något otroligt så ska jag gå och vara social med min familj. :)
Ha det bra, för det tänker jag ha, hejrråååå
Just nu när jag tittat på klockan så kommer jag på att jag missar House, men nu när det ju ingen idé att hoppa in i programmet.
Idag när jag åkte hem från skolan i bussen så satt jag med Elina. Det var en trevlig stund och vi pratade om ganska knasiga saker. Ibland när man är med helt nya människor, eller befinner sig i en helt ny situation, eller bara råkar tänka konstiga tankar, så kan man tänka de mest knasiga saker. Jag brukar fasa för, inte för att risken är så stor, att jag ska glömma bort att jag är bland massor med folk och bara trycka ut värsta fisen som låtere jättehögt. Alltså det vore ju bara vara hur skämmigt som helst om det faktiskt skulle hända. En annan tanke som jag inte skulle vilja övergå till handling är att man är i samma situation som jag nyss beskrev och bara får något himla CPryck att springa fram och ge någon en puss på munnen, det skulle nog också ge en en stämpel som superkonstig ett bra tag framöver. Som tur är kan man oftast kontrollera dessa impulser eller knasiga tankar. Jag skulle nog hellre vilja kalla dem för knasiga tankar för att ni inte ska tro att jag är helt underlig. Det är ju nämligen inte så att jag har funderat på att göra något av deaa exempel, men tanken på att det vore ytterst pinsamt är den som har slagit mig.
Idag har det varit en skrattensdag och det är ju bra. Däremot har jag skrivit en hjärtslitande utvärdering av fotbollsåret som jag har lämnat in till Stickan. Det var faktiskt riktigt hemskt att se det svart på vitt där jag själv skriver att det finns en ganska stor risk/chans, det vet jag inte riktigt, att jag inte spelar i Alvik nästa år. Ett fotbollsliv utanför Alvik skulle kännas väldigt konstigt men jag tror inte, eller vet, att jag inte är tillräckligt bra för division1. Laget är det, men inte jag, och då kan man väl inte göra särskilt mycket mer än att byta lag. ju mer jag tänker på det, desto mer ofrånkomligt verkar det bli. Fotbollen skulle tappa en betydande del för mig, men jag får väl hoppas att jag kan lägga till något annat till det tomrummet så att fotboll ändå blir roligt. För spela det vill jag, helst i Alvik efter som jag alltid har gjort det, men jaa som sagt verkar det nog inte bli så.
För att ge er en liten bakgrund till varför mina tankar kretsar på detta vis så är det såhär:
Jag fick platsen i en division 2 trupp i Alvik som egentligen skulle ha platsat i div.1. Jag blev väldigt glad och överraskad, för jag hade verkligen inte räknat med det. Eftersom att säsongen gick så var jag inte vara nöjd över en plats i truppen, utan jag ville ju spela också. Till en början spelade jag ändå ganska mycket, gjorde inhopp här och var och fick faktiskt spela från start när vi mötta Umeå IK, en stor händelse för mig. Men sedan gick allting utför. Egentligen så är det ju ganska självklart att jag blev inte sämre, för då måste man verkligen ligga på latsidan, men de andra kom och de hade inte varit med lika mycket i början för då var de skadade och annat. Så istället för att få spela mer ju längre tiden gick och liksom klättra uppåt så kändes det ju självklart som om jag bara blev sämre eftersom jag fick spela mindre och mindre. Då var det ju ändå tur i oturen att BAIK och Alvik har ett samarbete så att de som inte får starta eller spela alls eller spela väldigt lite får spela med BAIK i div.3. Där har det faktiskt gått bättre och bättre och nu känner jag ju spelarna och är van att spela med dem. Mer van att spela med dem än med mitt eget lag är jag ju faktiskt. För även om jag tränar med Alvik så är match alltid väldigt annorlunda. Så har säsongen sett ut i år.
Om vi då tar steget upp till ettan som det ser ut att vi gör. Om Gävle vinner mot Själevad så behöver vi ju inte ens fara ner och spela mot Gävle utan då är klart att vi går upp. Självklart hoppas jag för klubben och de endra tjejerna att vi går upp, men för mig känns det verkligen som slutet i Alvik. Hur ska jag kunna spela där i ettan när jag inte ens spelar i tvåan. För de flesta lär ju fortsätta och om något händer i laget så är det väl nyförvarv för att stärka laget. Därmer ännu svårare för mig att ta en plats.
BAIK finns ju dock där och jag vet att de behöver backar. Jag vet ju inte om Alvik kommer att fortsätta ha samarbete med BAIK, men om samarbetet finns kvar så vore det ju en helt annan sak. Då blri det ju kanske en likadan säsong nästa år som i år. Men jag vet inte om jag vill vara med om en likadan säsong igen. För även om man alltid får speltid eftersom vi har en s.k farmarklubb så är det ju en enorm besvikelse att alltid få veta inför varje laguttagning att man är sämst i laget, eller iaf bland de sämsta. Det tär på en att få ett sådant besked i princip varje vecka. Självklart, det är en del av att vara uppåtsträvande, att ta motgångar, men i två år vet jag inte om jag är så sugen på det. Jag har nämligen ett avskräckande exempel som jag dock inte vill nämna, som nu verkar ha fått nog. Det känns kanske tungt, men jag har få insett att jag helt enkelt är för dålig för att spela med Alvik.
I BAIK finns dessutom en jättebra och härlig tränare. Massa duktiga och seriösa fotbollsspelare som nu vet att de kan och som dessuton är trevliga och snälla. Steget ner är kanske svårt att ta, men jag tror faktiskt att det är nödvändigt, jag menar, det känns som aldrig som om jag tog steget upp ens. Det blev som ett litet mellanland där för mig.
Jag ser de goda sidorna också men just nu känner jag mig som ltie förvirrad eller något. Jag vill ju såklart spela i Alvik, men det känns nästan omöjligt just nu. Jag kanske kommer på bättre tankar eller så får jag börja ställa in mig på att spela med BAIK. Det låter som om det är en självklarhet att spela där om jag bara vill, men det är väl signalerna jag har fått. Sedan är det ju bara till att hoppas att jag tolkar dem rätt. Just nu känns det svårt att se det goda i detta, alltså som riktigt glädjas åt det goda. Det mesta känns bara tråkigt att jag är för dåligt. Det är liksom där skon klämmer. Varför måste jag vara för dålig?
Ibland känns det så orättvist. Inte för att jag kan ta mig in i folk huvuden, men man märker ju när någon vill något oerhört mycket. Jag vill nog inget mer just nu, förutom möjligen att hitta någon som man verkligen tycker om, än att bli en fotbollsspelare av hög klass. Vissa, nu ska jag inte heller nämna namn men många vet ändå vem jag pratar om, de har något det medfött är bra på och börjar därför gilla den saken. Egentligen är det inte något det verkligen ÄLSKAR och tänker på stup i ett. Men det har blivit en viktig del i deras liv för att det är något som dessa personer är bra på, något de behärskar. Jag tycker det är så fuskigt att dessa är så duktiga på, i detta fall, fotboll. Någon eller alla eller många kanske tycker att jag överdriver något fruktansvärt, men detta är sett ur min synvinkel.
Något annat som relaterar till detta är en annan sak jag har tänkt på. Om man tänker efter. Jag är ju som ändå hyfsad i skolan, alltså jag fick ju som rätt bra betyg ändå. Och jag har en massa snälla kompisar och vänner som jag verkligen älskar och som betyder så otroligt obeskrivbart mycket för mig. Utan dessa skulle jag inte klara mig. Jag har en fmailj och en massa släktingar som jag älskar och som älskar mig och jag har det ju som bra hemma med allt sånt där som jag inte kommer på just nu. Med andra ord så har jag en trygg tillvaro enligt mig själv. Därför känns det som att jag kan ju inte vara en stor fotbollstalang också, man kan ju inte få allt. Dock har jag ju ingen att gilla på det där speciella sättet heller, men det lämnar vi utanför räkningen idag. Men jag lovar, jag skulle mycket hellre ge någon mina betyg eller minne eller vad det nu är som gör att man ändå får ganska bra betyg, och få den personens fotbollstaland i utbyte. Om det är en bra person vill säga. Det går ju inte att göra på det sättet, men det är något jag bruakar fundera på. Speciellt det där med att man inte kan få allt.
Innan jag grubblar sönder mig och tråkar ut er alla något otroligt så ska jag gå och vara social med min familj. :)
Ha det bra, för det tänker jag ha, hejrråååå
Kroppen skriker
Jag har kommit på ett nytt litet nöje. Att hitta på alldeles för dramatiska rubriker för det futtiga innehåll som jag sedan tänker fylla inlägget med. Men det är ganska skojj :P
Jag har spelat två matcher i helgen och innan dess hade jag träning både torsdag-fredag och innan dess så var jag sjuk ganska länga. Därför har jag liksom ont på de flesta ställena nedanför höfterna och på nåra ovanför också faktiskt. På fredagen fick jag vet att jag inte skulle spela eller sitta på bänken med vårat div2 och inte helelr med trean för vi skulle få ledigt därifrån. Tråkigt tyckte jag eftersom BAIK skulle möta Lira och jag känenr ju massa folk i Lira så det hade varit roligt att spela mot dem. Iaf så ringde Kent och frågade om jag inte kunde komma och spela div4 när jag ändå inte hade någon match och det ville jag ju gärna. Speciellt när han sa att jag skulle få prova något annat än back. Så jag for dit och det var mot Jokkmokk som inte är någe bra och gjorde mitt första och enda mål för säsongen, så jag belv väldigt glad :)
Sen var det ju så att på matchen så var Nina tränaren från BAIK och tittade på. Jag gick fram och pratade med henne och tillslut så kläckte jag ur mig att jag ville spela med dem. Hon ba: men självklart får du det, jag ska bara ringa Roger. Också ringde hon också fick jag också var det bara att ladda hela dagen för att orka spela nästa dag också.
På matchen så var jag åter på min vanliga position som back av något slag, mittback. Och det var ju skönt när man möter bra motstånd. Lira var bättre än oss första tio i varje halvlek och kanske en bit längre än så i först, men sen, ursäkta att Lira spelare, måste jag tycka att vi var bättre resten. Speciellt i andra halvlek då vi också gjrode målet som gav oss segern 1-0. Det var Amanda Petterson som faktiskt, bara, är född år 1993. Hon är bra hon :) Det var en skön vinst både pga av att matchen var jämn och att få avsluta säsongen med en vinst är ju bra för fortsättningen nästa år.
Idag har jag varit glad hela dagen och det har som inte någon riktig orsak, men det är ju skönt att inte behöva mirakel för att känna sig glad ibland, tror jag iaf. Och snart har vi träning så jag ska gå och packa väskan.
förresten så måste jag bara nämna att jag sitter och diggar Nordman just nu, han är ju som bra juh :)
Jag har spelat två matcher i helgen och innan dess hade jag träning både torsdag-fredag och innan dess så var jag sjuk ganska länga. Därför har jag liksom ont på de flesta ställena nedanför höfterna och på nåra ovanför också faktiskt. På fredagen fick jag vet att jag inte skulle spela eller sitta på bänken med vårat div2 och inte helelr med trean för vi skulle få ledigt därifrån. Tråkigt tyckte jag eftersom BAIK skulle möta Lira och jag känenr ju massa folk i Lira så det hade varit roligt att spela mot dem. Iaf så ringde Kent och frågade om jag inte kunde komma och spela div4 när jag ändå inte hade någon match och det ville jag ju gärna. Speciellt när han sa att jag skulle få prova något annat än back. Så jag for dit och det var mot Jokkmokk som inte är någe bra och gjorde mitt första och enda mål för säsongen, så jag belv väldigt glad :)
Sen var det ju så att på matchen så var Nina tränaren från BAIK och tittade på. Jag gick fram och pratade med henne och tillslut så kläckte jag ur mig att jag ville spela med dem. Hon ba: men självklart får du det, jag ska bara ringa Roger. Också ringde hon också fick jag också var det bara att ladda hela dagen för att orka spela nästa dag också.
På matchen så var jag åter på min vanliga position som back av något slag, mittback. Och det var ju skönt när man möter bra motstånd. Lira var bättre än oss första tio i varje halvlek och kanske en bit längre än så i först, men sen, ursäkta att Lira spelare, måste jag tycka att vi var bättre resten. Speciellt i andra halvlek då vi också gjrode målet som gav oss segern 1-0. Det var Amanda Petterson som faktiskt, bara, är född år 1993. Hon är bra hon :) Det var en skön vinst både pga av att matchen var jämn och att få avsluta säsongen med en vinst är ju bra för fortsättningen nästa år.
Idag har jag varit glad hela dagen och det har som inte någon riktig orsak, men det är ju skönt att inte behöva mirakel för att känna sig glad ibland, tror jag iaf. Och snart har vi träning så jag ska gå och packa väskan.
förresten så måste jag bara nämna att jag sitter och diggar Nordman just nu, han är ju som bra juh :)
Ibland blir saker något helt annat.
Den här helgen hade jag inte planerat något alls. Förutom att jag faktiskt skulle vara med mina kompisar som jag på något sätt inte har varit med alls på väldigt och alltför länge. Jag har haft träning, de har haft kyrkgrejs, jag har haft träning och de har haft klassfest. Sen så är det ganska mkt i skolan just nu.
Den här helgen har vi också kvalmatch mot Själevad så att titta på den eftersom jag inte blivit uttagen var det enda inplanerade. + att plugga en hel del.
Men planeringen som egentligen inte fanns gick i krasch redan igår eftersom Kent ringde och frågade om jag inte ville spela med div4 eftersom jag inte skulle spela med varken 3an lr 2an i helgen. Det tyckte jag lät väldigt roligt, speciellt när han först lurade mig på att jag skulle få vara forward, men mittfältare dög också bra. För er som inte vill så är jag ju back, men det kan ju vara roligt med lite omväxling. Därför fick jag då en match idag kl12.00. Vi spelade mott Jokkmokk och vann med 9-0 och jag gjorde mitt första mål den här säsongen. Väldigt roligt att inte bli nollad iaf :P
Efter matchen såg jag Nina som är tränare för BAIK div3. Jag fick fram och pratade med henne, och sa att jag tyckte det var synd att ingen av oss från Alvik skulle spela med dem imorrn, för jag hade velat det nämligen. Då sa hon att de hade tänkt ge oss ledigt denna helg, men om jag vill spela så får jag ju självklart det. Hon skulle bara ringa Roger. Roger sa att det gick bra och hips vips skulle jag spela två matcher denna helg. vad ROLIGT.
Inatt drömde jag om en person och att vi hade det så bra tillsammans. Jag vill inte säga vem för det skulle verkligen kunna misstolkas, för jag gillar honom ju verkligen inte på riktigt och undrar själv varför jag drömde om just honom på det sättet. Hursomhelst så var det så himla skönt i drömmen. Man kände som verkligen hur härligt det var att vara älskad av någon. Fast egentligen borde det bara vara en inbillad känsla i drömmen, för jag vet ju inte hur det känns att vara älskad av någon på det sättet. Föräldra kärlek är ju en helt annan sak juh. Men om det bara är lite i närheten så ska jagf fortsätta längta tills dess. För jag tror ju att det ögonblicket kommer att inträffa.
Jag kom just på en sak. Jag gillar nog mardrömmar mer än sådana där lyckodrömmar. När man drömmer en mardröm så kan man kasta sig av och an i sömnen, springa ifrån något hemskt utan att komma därifrån och precis när det allra läskigaste och hemskaste ska hända så vaknar man med ett ryck och blir glad åt verkligheten men har samtidigt svårt att somna om pga rädslan som fortfarande finns kvar.
När man drömmar härliga drömmar så flyter allting på i drömmen och man tänker inte så mycket, man är bara väldigt lycklig och allting flyter bara på. Ingenting är särskilt skarpt utan allting bara varmt och luddigt i kanten. När man sedan vaknar blir man ledsen och irriterad över att verkligheten är en annan. Likheten mellan dessa är att man har lika svårt att somna efteråt men på helt olika grunder. För vid de välkomna men samtidigt ovälkomna lyckodrömmarna vill man tillbaka till drömmen fast att det ska vara verklighet.
Jag har kommit på en sak. Eller jag har tänkt på detta väldigt länge. Om jag skulel få önska mig precis vad som helst. Alltså precis vad som helst materiellt eller inte. Då skulle jag ha väldigt svårt att välja. Det jag allra mest i hela livet vill är att hitta någon som jag kan leva med och skratta och gråta tillsammans. Då tänker ni att jag självklart väljer att hitta någon eller på något sätt få den önskan uppfylld. Men det skulle jag verklgien inte vilja. För jag vill ju inte att någon helt plötsligt ska fatta tycka för mig och börja avguda mig. Det skulle ju inte kännas särskilt äkta. För att ta något att kanske jag önskar mig att bli världsbäst på fotboll som också är en så pass viktig del i mitt liv. Det vore underbart att få en startplats i div.2 elelr i div.1 om vi nu går upp. Det vore helt enormt att spela i landslaget. Det är bara det att skon klämmer likadant där. Det skulle inte kännas äkta. Så jag hade kanske önskat mig pengar eller något annat tråkigt som egentligen inte betyder något.
Ursäkta min sentimentalitet av ett konstigt slag... :)
Den här helgen har vi också kvalmatch mot Själevad så att titta på den eftersom jag inte blivit uttagen var det enda inplanerade. + att plugga en hel del.
Men planeringen som egentligen inte fanns gick i krasch redan igår eftersom Kent ringde och frågade om jag inte ville spela med div4 eftersom jag inte skulle spela med varken 3an lr 2an i helgen. Det tyckte jag lät väldigt roligt, speciellt när han först lurade mig på att jag skulle få vara forward, men mittfältare dög också bra. För er som inte vill så är jag ju back, men det kan ju vara roligt med lite omväxling. Därför fick jag då en match idag kl12.00. Vi spelade mott Jokkmokk och vann med 9-0 och jag gjorde mitt första mål den här säsongen. Väldigt roligt att inte bli nollad iaf :P
Efter matchen såg jag Nina som är tränare för BAIK div3. Jag fick fram och pratade med henne, och sa att jag tyckte det var synd att ingen av oss från Alvik skulle spela med dem imorrn, för jag hade velat det nämligen. Då sa hon att de hade tänkt ge oss ledigt denna helg, men om jag vill spela så får jag ju självklart det. Hon skulle bara ringa Roger. Roger sa att det gick bra och hips vips skulle jag spela två matcher denna helg. vad ROLIGT.
Inatt drömde jag om en person och att vi hade det så bra tillsammans. Jag vill inte säga vem för det skulle verkligen kunna misstolkas, för jag gillar honom ju verkligen inte på riktigt och undrar själv varför jag drömde om just honom på det sättet. Hursomhelst så var det så himla skönt i drömmen. Man kände som verkligen hur härligt det var att vara älskad av någon. Fast egentligen borde det bara vara en inbillad känsla i drömmen, för jag vet ju inte hur det känns att vara älskad av någon på det sättet. Föräldra kärlek är ju en helt annan sak juh. Men om det bara är lite i närheten så ska jagf fortsätta längta tills dess. För jag tror ju att det ögonblicket kommer att inträffa.
Jag kom just på en sak. Jag gillar nog mardrömmar mer än sådana där lyckodrömmar. När man drömmer en mardröm så kan man kasta sig av och an i sömnen, springa ifrån något hemskt utan att komma därifrån och precis när det allra läskigaste och hemskaste ska hända så vaknar man med ett ryck och blir glad åt verkligheten men har samtidigt svårt att somna om pga rädslan som fortfarande finns kvar.
När man drömmar härliga drömmar så flyter allting på i drömmen och man tänker inte så mycket, man är bara väldigt lycklig och allting flyter bara på. Ingenting är särskilt skarpt utan allting bara varmt och luddigt i kanten. När man sedan vaknar blir man ledsen och irriterad över att verkligheten är en annan. Likheten mellan dessa är att man har lika svårt att somna efteråt men på helt olika grunder. För vid de välkomna men samtidigt ovälkomna lyckodrömmarna vill man tillbaka till drömmen fast att det ska vara verklighet.
Jag har kommit på en sak. Eller jag har tänkt på detta väldigt länge. Om jag skulel få önska mig precis vad som helst. Alltså precis vad som helst materiellt eller inte. Då skulle jag ha väldigt svårt att välja. Det jag allra mest i hela livet vill är att hitta någon som jag kan leva med och skratta och gråta tillsammans. Då tänker ni att jag självklart väljer att hitta någon eller på något sätt få den önskan uppfylld. Men det skulle jag verklgien inte vilja. För jag vill ju inte att någon helt plötsligt ska fatta tycka för mig och börja avguda mig. Det skulle ju inte kännas särskilt äkta. För att ta något att kanske jag önskar mig att bli världsbäst på fotboll som också är en så pass viktig del i mitt liv. Det vore underbart att få en startplats i div.2 elelr i div.1 om vi nu går upp. Det vore helt enormt att spela i landslaget. Det är bara det att skon klämmer likadant där. Det skulle inte kännas äkta. Så jag hade kanske önskat mig pengar eller något annat tråkigt som egentligen inte betyder något.
Ursäkta min sentimentalitet av ett konstigt slag... :)
Ibland exploderar jag
Ibland kan en dag vara väldigt bara vanlig. Inget speciellt händer och man kanske har varit i skolan och sedan kommit hem. Sen kommer min lillebror och säger något, inget speciellt men något som jag inte tycker om har hänt, ska hända eller bara något han säger. Kommer inte på någon att ta som exempel. Vid sådana här tillfällen kan jag, om alltind faller på sin plats, (eller orätta plats) liksom explodera i plötslig vrede. Jag blir så arg utan egentlig orsak att jag nästan börjas tåras.
Samtidigt som jag känner denna ilska är det något som jag tycker om. Det är skönt att vara riktigt arg ibland, även fast det i mitt fall oftast inte finns någon grund för att bli så nästintill ohämmat arg. Men det kanske är förlösande att vara arg, jag vet inte´, men det låter väl rimligt?
Fast det finns ju såklart en baksida också, eller månnga, men den värsta. Ilskan ska ju ha att offer att flöda över också, och i Dennis, mammas eller pappas ställe så när ilskan handlar om dem så är det ju närvarande vid själva utbrottet, för annars hade det inte inträffat. Om man blir arg vid någon t.ex av ett meddelande man fått förut på datorn får man gå och bli arg utan att ha något att flöda över på :P
Anledningen till att jag skriver detta finns faktiskt. Det är en väldig småsak, men jag hopaps att jag inte någonstans här skrivit att jag har skäl till att bli så arg som jag blri dessa gånger. Vi har varit till Trolltjärn med klassen för att fånga upp små djur som lever i vattnet. Nu ska vi skriva en rapport, ni med en sådan med: vad är syftet med att vi for till Trolltjärn och fiskade upp plankton? Jag har och kommer alltid att vara en person som tar tag i saker, speciellt om jag måste för att det är i skolan, träningen eller i framtiden jobbet. Därför tog jag hand om våra papper. Jag var också sjuk tre dagar denna vecka, eller två förresten. På en av dessa skulle vi ha börjat skriva rapporten, men de i min grupp sa till läraren att de kunde inte för jag hade alla våra papper i mitt skåp och jag var ju sjuk. Men till att skriva denna rapport så behövdes inte papprena förrän långt senare så de hade väl kunnat börja. När jag sedan kom tillbaka och fick veta det så tänkte jag att det var ju lite jobbigt att de inte ens hade börjat, men vi satte oss på lunchrasten och skrev den. Eller vad säger jag, jag sa allt vad som skulle skrivas och Linnea H skrev. Joel satt med mobilen, Martin pratade om allt annat och Bränna och Oskar satt knäpptysta och sa inte ett ord. Jag fick då nog och efter att vi ändå skrivit ungefär 1 och en halv 2 sidor så nu har jag skrivit min egen rapport också får de klara sig näst de vill. Jag hoppas det går jättedålgt och att de får IG. För jag ska och har redan sagt till läraren Maria att det varj ag som srkev allt på deras också.
Så blir det ibland och nu blir jag nästan arg när ja gatänker på det.
Men det ska jag inte vara länge, det har redan försvunnit, för idag ska jag spela match med div.4. Kent ringde igår, för jag ska inte spela med div.2 imorrn och eftersom den matchen är så nära BAIK matchen och en väldgit betydande match så skulle ingen från oss spela den heller. Då passade det ju perfekt att spela med Kentans lag och dessutom skulle jag få spela mittfältare, värsta skojjigt :):)
Ni som läser detta i tid kom och titta både på matchen idag och om det inte låter särskilt lockande att titta på div.4 match så kom imorrn när vi ska kvala mot Själevad upp till div.1! Det kommer att spelas 2X45 och efter det fem straffar hur det än går i matchen, det för att det inte ska kunna bli lika senare för det är som en liten kvalgrupp.
Nu ska jag käka frulle.
Long time no see
Ja nu var det längesen jag skrev igen. Och det har hänt lika mycket denhär gången som de hade förra gången jag inte skrev på en längre tid.
Jag har hunnit få G+ på en samhällsuppgift, vilket inte är alldeles acceptabelt om man ska bli läkare, men jag ska faan bli det ändå!
Just nu har jag kommit på att det är lite synd om mig. Eller det har jag väl tyckt hela dagen, och igår. Jag har nämligen feber. Och jag är ingen van sjukling. Idag missar jag då träningen och idrotten på skolan, och jag gillar ju träning och idrotten på skolan. Jag får sitta här lr ligga i sängen eller soffan istället. Idol har ju börjat och jag har sett alla avsnitt, det är ju såå bra :) Egentligen bryr jag mig inte så himla mycket vem som vinner i slutändan men vägen dit är väldigt roligt att titta på. Jag tycker synd om juryn som måste uthärda så mkt urkassa människor.
Jag har hunnit vara på Håkan Hellström i Sthlm och det var en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, pga goda saker alltså. Det orkar jag dock inte skriva så mkt om utan gå in på pixbox, där heter jag jokki_91 :)
CHECKA
I Klassen är allting helt roligt nu. En topp liksom. Förutom att MartinO och IdaL har valt att byta :( Nu känner jag att tröttheten tar överhanden och jag som måste göra matteläxa, BLÄÄH
Jag har hunnit få G+ på en samhällsuppgift, vilket inte är alldeles acceptabelt om man ska bli läkare, men jag ska faan bli det ändå!
Just nu har jag kommit på att det är lite synd om mig. Eller det har jag väl tyckt hela dagen, och igår. Jag har nämligen feber. Och jag är ingen van sjukling. Idag missar jag då träningen och idrotten på skolan, och jag gillar ju träning och idrotten på skolan. Jag får sitta här lr ligga i sängen eller soffan istället. Idol har ju börjat och jag har sett alla avsnitt, det är ju såå bra :) Egentligen bryr jag mig inte så himla mycket vem som vinner i slutändan men vägen dit är väldigt roligt att titta på. Jag tycker synd om juryn som måste uthärda så mkt urkassa människor.
Jag har hunnit vara på Håkan Hellström i Sthlm och det var en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, pga goda saker alltså. Det orkar jag dock inte skriva så mkt om utan gå in på pixbox, där heter jag jokki_91 :)
CHECKA
I Klassen är allting helt roligt nu. En topp liksom. Förutom att MartinO och IdaL har valt att byta :( Nu känner jag att tröttheten tar överhanden och jag som måste göra matteläxa, BLÄÄH
En lyckans stund
Rubirken menas mest på skämt, men det har varit en väldans skrattande idag. Det är så roligt att skratta speciellt när man inte är ensammen (!) haha. Det började redan på morgonen när vi har fotboll ute på Hälsans konstgräs. Jag var på superbra humör och alla runtomkring också. Vi hade bara roliga övningar och sedan spelade vi och mitt lag vann, vad mer kan man begära ? :D
Sedan var det dags för NK med Maria Mohlin och hon är ju som lite knasig. Bara för att nämna några fakta så får hon gåshud av hur smarta t.ex svampar är uppbyggda och hur det samarbetar med andra växter. En annan liten nämnbar sak är att hon förvarar harlortar i garderoben för att.... jaa det hörde jag inte :P Att skärpa sig när man sitter bredvid Elin som har besämt sig gör att komma på nördiga naturskämt är inte heller det lättaste vill jag faktiskt påstå. Jag ska berätta om ett av våra naturskämt. Maria Mohlin stod och sa: T.ex jordgubbar, de sprids på så sätt att man äter dem och sedan bajsar ut dem i naturen igen, alltså ska man egentligen inte är jordgubbar och sedan gå och spola ner dem i toaletten. Då kom vi på ett nytt uttryck: istället för att säga: nu ska jag gå pch bajsa, som kan kännas lite pinsamt sådär, så kan man säga: nu ska jag gå och odla lite jordgubbar. Vi känner oss väldigt smarta på grund av detta.
På samhällstimmen fick till uppgift att diskutera lite olika demokratiska dilemman eller jaa vad man nu ska kalla dem. Då bröt Joel, Martin, David, och vem mer det nu var i den gruppen, ut i värsta skrattet och ingen fattade varför, men jag ska allt ge mig på att luska ut ur Martin vad det var för något för jag är väldigt nyfiken av mig. Fast han brukar vara väldigt svår att få ur något som han inte vill berätta, jag syftar på det om Emanuels dröm som vi på ett annat sätt ändå lyckades få veta.... Kanske låter lite knasigt för er som itne var där, men ni som var där fattar :P
För ett tag sen satt jag mig i köket för att göra matte urrrsch vad det är jobbigt. Men jag måste för jag ska till STOCKHOLM och se HÅKAN HELLSTRÖM jag far imorrn men själva konserten är på lördag, om jag inte minns fel. På tal om minnet hände en väldgit konstig sak idag (återkommer till Håkan senare) Vi satt i matsalen, jag Olivia Hanna Elin Mia Linnea Maja och Ida, eller Ida kanske hade gått då? Hursomhelst så sa LinnéaH något till mig och jag ba: Va? Då sa hon typ han heter blablabla (jag kommer inte ihåg vilket namn hon sa) När hon sa så så fattade jag ingenting varför hos sa då. Då hade jag tydligen, fast det har jag absolut inget minne av alls, frågat vad en kille hette som nyss hade gått förbi oss. Det var verkligen superläskigt för jag fattade inte ens vilken kille hon menade för jag kom inte ihåg att jag hade sett honom.
Hela det här inlägget blev förvirrat känner jag, men min bror vill ha datorn och den ska han få också, Tjolevippen :):)
Sedan var det dags för NK med Maria Mohlin och hon är ju som lite knasig. Bara för att nämna några fakta så får hon gåshud av hur smarta t.ex svampar är uppbyggda och hur det samarbetar med andra växter. En annan liten nämnbar sak är att hon förvarar harlortar i garderoben för att.... jaa det hörde jag inte :P Att skärpa sig när man sitter bredvid Elin som har besämt sig gör att komma på nördiga naturskämt är inte heller det lättaste vill jag faktiskt påstå. Jag ska berätta om ett av våra naturskämt. Maria Mohlin stod och sa: T.ex jordgubbar, de sprids på så sätt att man äter dem och sedan bajsar ut dem i naturen igen, alltså ska man egentligen inte är jordgubbar och sedan gå och spola ner dem i toaletten. Då kom vi på ett nytt uttryck: istället för att säga: nu ska jag gå pch bajsa, som kan kännas lite pinsamt sådär, så kan man säga: nu ska jag gå och odla lite jordgubbar. Vi känner oss väldigt smarta på grund av detta.
På samhällstimmen fick till uppgift att diskutera lite olika demokratiska dilemman eller jaa vad man nu ska kalla dem. Då bröt Joel, Martin, David, och vem mer det nu var i den gruppen, ut i värsta skrattet och ingen fattade varför, men jag ska allt ge mig på att luska ut ur Martin vad det var för något för jag är väldigt nyfiken av mig. Fast han brukar vara väldigt svår att få ur något som han inte vill berätta, jag syftar på det om Emanuels dröm som vi på ett annat sätt ändå lyckades få veta.... Kanske låter lite knasigt för er som itne var där, men ni som var där fattar :P
För ett tag sen satt jag mig i köket för att göra matte urrrsch vad det är jobbigt. Men jag måste för jag ska till STOCKHOLM och se HÅKAN HELLSTRÖM jag far imorrn men själva konserten är på lördag, om jag inte minns fel. På tal om minnet hände en väldgit konstig sak idag (återkommer till Håkan senare) Vi satt i matsalen, jag Olivia Hanna Elin Mia Linnea Maja och Ida, eller Ida kanske hade gått då? Hursomhelst så sa LinnéaH något till mig och jag ba: Va? Då sa hon typ han heter blablabla (jag kommer inte ihåg vilket namn hon sa) När hon sa så så fattade jag ingenting varför hos sa då. Då hade jag tydligen, fast det har jag absolut inget minne av alls, frågat vad en kille hette som nyss hade gått förbi oss. Det var verkligen superläskigt för jag fattade inte ens vilken kille hon menade för jag kom inte ihåg att jag hade sett honom.
Hela det här inlägget blev förvirrat känner jag, men min bror vill ha datorn och den ska han få också, Tjolevippen :):)
Oh, vilken härlig dag
Under tiden som har gått sen senast jag skrev har det hänt en hel del. Jag har börjat lyssna på Ted Gärdestad, därmed rubriken. Han har så himla sköna låtar att jag inte vet vad :) I en av låtarna sen han var lite yngre så frågade jag mamma och pappa: Varför är det en tjej som sjunger när det står att det är Ted. Då svarade de att det bara var han med en yngre röst, skämmigt! Nee inte skämmigt men jag borde kanske ha kunnat lista ut det själv.
Jag orkar inte klicka mig härifrån och kolla prick vilken dag det var som jag senast skrev så dett blir endast en resumé på helgen. Jag har en röst i bakhuvudet som säger att det var det jag skrev om förra gången också. Men nu är det så att jag har så fullt upp hela tiden så jag hinner inte uppdatera lika ofta.
Fredag: Skola till 14.00. På skolan gjorde vi inte så mkt mer än å spelade kort kändes det som nu när jag tänker efter. Eller det är vad jag kommer ihåg iaf. Sedan var det full rulle med sms och tankegång på en gång. Vi skulle ju ha tjejkväll hemma hos mig. Det som kom var: Jag, Elina, AmandaL, Gurra, LinneaS, Cia och Jenny. Vi hade bestämt att laga en tacoröra tillsammans och en kycklingpaj. Något recept till pajen hade vi dock glömt att ta reda på, så Elina improviserade en egen kycklingröra som det något stark men god ändå, något som hon tillslut inte själv tyckte. Det är så roligt att fixa sådana här grejjer med vårat tjejgäng för alla är engagerade och hjälper till med att som går. En stor eloge till Amanda som diskade allt innan vi började äta för att annars sitter man bara och tänker på allt man har att göra efteråt, och då kan man inte till fullo avnjuta måltiden. smart tanke tycker jag. Efter maten så blev det nedslag i soffan och prat och skratt samtidigt som vi tittade på lille melodifestivalen där egentligen alla sög. Efterrätten får vi itne glömma heller, den som jag snodde ihog så fort att jag t.o.m. råkade hälla i dubbelt så mycket socker än vad det skulle vara. För att inte tala om att jag först hällde i en omgång socker, för att sedan komma på att, men ojj jag har ju glömt socker och allt vårat är slut, jag far till moster och lånar. Så allt det besväret gjorde jag för att hälla i för mycket socker. Inte fullt så smart kanske. Kvällen var lyckad och avslappnad. men tillslut blev jag tvungen att otrevligt nog skicka hem folket eftersom jag hade match dagen efter och ville få mycket sömn. Något som de ändå verkade förstå.
Lördag: Hade bett om väckning 10.00 och fick det också. Fast inte precis som jag hade önskat, Dennis kom inte och skrämde mig och jag blev verkligen rädd och hade sedan några irriterade första vaknade minuter det dygnet. Irritationen rann snabbt av mig när jag kom på att jag faktiskt skulle få spela match med alvik samma dag, och det händer inte varje dag. VI HAR JU VUNNIT SERIEN! Så då får även vi bänknötare spela :) Nu ska vi bara försöka vinna kvalet och sedan kanske vi är i div1 :):). (En liten avstickare) Vi spelade en alldeles perfekt första halvlek och ledde med 2-0 som egentligen hade kunnat vara mycket mer, men vi var väldgit nöjda ändå. Jag var väl också nöjd med min insats tror jag. Andra halvlek blev väl inte lika välspelad men vi hade ju iaf ett stort spelövertag och det hela slutade med 4-1.
Efter matchen skulle vi ha lagfest tillsammans med herrlaget, men jag skulle bara hem och hämta min mat och dryck och äta något lätt för det var ju länge kvar tills vi skulle sätta igång med grillningen. Det var riktigt trevligt och skönt med lite brännbollsspel och slappande inne i det väldigt varma och sköna omklädningsrummet. När vi väl började med grillningen gick det hela väldigt snabbt så var middagen över. Då gick jag och längtade tills vi skulle börja basta, för jag var så himlans kall alltså. Det tog sin tid innan någon tog intiativet till att bastningen skulle börja, men när den väl drog igång då blev det genast fullt i bastun och där drogs det igång med sång av lagets egnakomponerade sånger. Ledare för allsången var nog Emmorna H&L, och det gjorde dom bra. Sedan var det fest, eller den började väl kanske redan i bastun eller lite innan. Jag och Olivia fick dock ta det lugnt för vi skulle ju spela match följande dag, och till vårat sällskap hade vi Lena och EmmaG som inte heller drack något annat än vatten och läsk. EmmaH styrde upp en såntävling som pågick länge och som mitt lag vann tillslut, det var riktigt roligt med sångtävling fastän alla var ganska gapiga och skrikiga. Jag hörde Pettson säga att hon tyckte det var värre än på lågstadiet där hon är lärare. Jag och Olivia får hem ganska tidigt, för det hade varit en lång dag.
Söndag: Söndag är idag och just nu sitter jag är i mjukiskläder och hårinpackning. För att inte glömma så lyssnar jag också på Ted Gärdestad :). Idag har jag inte gjort något förutom att spela match. Med Baik, mot Trångfors. Det var en konstig första halvlek med mycket spel fram och tillbaka. Massor med halkningar och konstiga studsar pga det ihållande regnet. I halvlek stod det ändå 1-1 eller 2-1 till oss jag kommer inte riktigt ihåg. Trångfors var stora och långa och jag tror aldrig att jag förut spelat i en så kort backlinje som vi var idag. Men det var rätt komiskt för vi vann ju tillslut iaf. Linda Blomberg gjorde 3 mål och Olivia fick näta ett hon också. Vi spelade mycket bättre i andra halvlek och de var inte särskilt ofta de kom över planhalvan om jag ska vara ärlig. Vi hade tusen målchanser och många snygga kompinationer. BAIK har haft en liten minichans att gå upp i tvåan fastän Notas har haft en superledning större delen av säsongen men nu tror jag, men jag är inte till 100% säker, att det är kört. En bra placering som trea eller tvåa verkar mycket möjligt iaf. Men jag ska gå in på någon sida och kolla huruvida det är möjligt eller inte.
Och vad jag ska hitta på nu vet jag inte.
Jag orkar inte klicka mig härifrån och kolla prick vilken dag det var som jag senast skrev så dett blir endast en resumé på helgen. Jag har en röst i bakhuvudet som säger att det var det jag skrev om förra gången också. Men nu är det så att jag har så fullt upp hela tiden så jag hinner inte uppdatera lika ofta.
Fredag: Skola till 14.00. På skolan gjorde vi inte så mkt mer än å spelade kort kändes det som nu när jag tänker efter. Eller det är vad jag kommer ihåg iaf. Sedan var det full rulle med sms och tankegång på en gång. Vi skulle ju ha tjejkväll hemma hos mig. Det som kom var: Jag, Elina, AmandaL, Gurra, LinneaS, Cia och Jenny. Vi hade bestämt att laga en tacoröra tillsammans och en kycklingpaj. Något recept till pajen hade vi dock glömt att ta reda på, så Elina improviserade en egen kycklingröra som det något stark men god ändå, något som hon tillslut inte själv tyckte. Det är så roligt att fixa sådana här grejjer med vårat tjejgäng för alla är engagerade och hjälper till med att som går. En stor eloge till Amanda som diskade allt innan vi började äta för att annars sitter man bara och tänker på allt man har att göra efteråt, och då kan man inte till fullo avnjuta måltiden. smart tanke tycker jag. Efter maten så blev det nedslag i soffan och prat och skratt samtidigt som vi tittade på lille melodifestivalen där egentligen alla sög. Efterrätten får vi itne glömma heller, den som jag snodde ihog så fort att jag t.o.m. råkade hälla i dubbelt så mycket socker än vad det skulle vara. För att inte tala om att jag först hällde i en omgång socker, för att sedan komma på att, men ojj jag har ju glömt socker och allt vårat är slut, jag far till moster och lånar. Så allt det besväret gjorde jag för att hälla i för mycket socker. Inte fullt så smart kanske. Kvällen var lyckad och avslappnad. men tillslut blev jag tvungen att otrevligt nog skicka hem folket eftersom jag hade match dagen efter och ville få mycket sömn. Något som de ändå verkade förstå.
Lördag: Hade bett om väckning 10.00 och fick det också. Fast inte precis som jag hade önskat, Dennis kom inte och skrämde mig och jag blev verkligen rädd och hade sedan några irriterade första vaknade minuter det dygnet. Irritationen rann snabbt av mig när jag kom på att jag faktiskt skulle få spela match med alvik samma dag, och det händer inte varje dag. VI HAR JU VUNNIT SERIEN! Så då får även vi bänknötare spela :) Nu ska vi bara försöka vinna kvalet och sedan kanske vi är i div1 :):). (En liten avstickare) Vi spelade en alldeles perfekt första halvlek och ledde med 2-0 som egentligen hade kunnat vara mycket mer, men vi var väldgit nöjda ändå. Jag var väl också nöjd med min insats tror jag. Andra halvlek blev väl inte lika välspelad men vi hade ju iaf ett stort spelövertag och det hela slutade med 4-1.
Efter matchen skulle vi ha lagfest tillsammans med herrlaget, men jag skulle bara hem och hämta min mat och dryck och äta något lätt för det var ju länge kvar tills vi skulle sätta igång med grillningen. Det var riktigt trevligt och skönt med lite brännbollsspel och slappande inne i det väldigt varma och sköna omklädningsrummet. När vi väl började med grillningen gick det hela väldigt snabbt så var middagen över. Då gick jag och längtade tills vi skulle börja basta, för jag var så himlans kall alltså. Det tog sin tid innan någon tog intiativet till att bastningen skulle börja, men när den väl drog igång då blev det genast fullt i bastun och där drogs det igång med sång av lagets egnakomponerade sånger. Ledare för allsången var nog Emmorna H&L, och det gjorde dom bra. Sedan var det fest, eller den började väl kanske redan i bastun eller lite innan. Jag och Olivia fick dock ta det lugnt för vi skulle ju spela match följande dag, och till vårat sällskap hade vi Lena och EmmaG som inte heller drack något annat än vatten och läsk. EmmaH styrde upp en såntävling som pågick länge och som mitt lag vann tillslut, det var riktigt roligt med sångtävling fastän alla var ganska gapiga och skrikiga. Jag hörde Pettson säga att hon tyckte det var värre än på lågstadiet där hon är lärare. Jag och Olivia får hem ganska tidigt, för det hade varit en lång dag.
Söndag: Söndag är idag och just nu sitter jag är i mjukiskläder och hårinpackning. För att inte glömma så lyssnar jag också på Ted Gärdestad :). Idag har jag inte gjort något förutom att spela match. Med Baik, mot Trångfors. Det var en konstig första halvlek med mycket spel fram och tillbaka. Massor med halkningar och konstiga studsar pga det ihållande regnet. I halvlek stod det ändå 1-1 eller 2-1 till oss jag kommer inte riktigt ihåg. Trångfors var stora och långa och jag tror aldrig att jag förut spelat i en så kort backlinje som vi var idag. Men det var rätt komiskt för vi vann ju tillslut iaf. Linda Blomberg gjorde 3 mål och Olivia fick näta ett hon också. Vi spelade mycket bättre i andra halvlek och de var inte särskilt ofta de kom över planhalvan om jag ska vara ärlig. Vi hade tusen målchanser och många snygga kompinationer. BAIK har haft en liten minichans att gå upp i tvåan fastän Notas har haft en superledning större delen av säsongen men nu tror jag, men jag är inte till 100% säker, att det är kört. En bra placering som trea eller tvåa verkar mycket möjligt iaf. Men jag ska gå in på någon sida och kolla huruvida det är möjligt eller inte.
Och vad jag ska hitta på nu vet jag inte.
